OCD-utredning – Förstå symtomen och hur du får hjälp
Tvångssyndrom (OCD) kan innebära påfrestande tankar och beteenden som påverkar vardagen. Här får du veta hur en utredning går till, vad OCD innebär och vilka möjligheter till stöd som finns.
Vad är OCD (tvångssyndrom)?
OCD står för Obsessive Compulsive Disorder, eller tvångssyndrom på svenska. Det innebär att personen har återkommande, påträngande tankar (tvångstankar) och känner sig tvungen att utföra vissa handlingar (tvångshandlingar) för att lindra ångest eller obehag.
Tvångstankarna kan handla om t.ex. smitta, skada, kontroll eller moral, och tvångshandlingarna kan vara att tvätta sig, kontrollera saker, upprepa ord eller räkna på särskilda sätt. Personen förstår ofta att tankarna och beteendena är överdrivna, men kan inte sluta – vilket leder till lidande och tar mycket tid.
När bör man göra en OCD-utredning?
En utredning för tvångssyndrom kan vara aktuell om du upplever:
Återkommande tankar som du inte kan kontrollera
Att du måste utföra vissa handlingar för att dämpa obehag
Att dina tankar eller ritualer stör arbete, relationer eller vardagsliv
Stark ångest om du försöker stå emot tvånget
Skam eller rädsla kopplat till dina egna tankar
OCD kan förekomma hos både barn, ungdomar och vuxna. Det är också vanligt med samsjuklighet – exempelvis ADHD, autism eller depression – vilket gör det viktigt med en noggrann bedömning.
Så går en OCD-utredning till
Utredningen sker vanligtvis av psykolog och läkare, och fokuserar på att förstå symtombilden och utesluta andra orsaker. Ibland görs utredningen som en del av en bredare NPF-utredning.
Moment som kan ingå:
Samtal om symtomens uppkomst, utveckling och påverkan
Diagnostiska intervjuer och skattningsskalor (exempelvis Y-BOCS)
Bedömning av eventuell samsjuklighet (t.ex. ångest, autism, ADHD)
Information från anhöriga (för barn: skola och vårdnadshavare)
Läkarbedömning av fysisk och psykisk status
Målet är att avgöra om symtomen uppfyller kriterierna för tvångssyndrom – och hur stödet bäst bör utformas.
Vad händer efter en OCD-diagnos?
En diagnos kan göra det lättare att förstå sina symtom och våga söka hjälp. OCD är behandlingsbart – ofta med goda resultat.
Efter diagnos kan man få tillgång till:
KBT med exponering och responsprevention (ERP): förstahandsval vid behandling av OCD
Läkemedelsbehandling: i vissa fall SSRI-preparat
Stöd till anhöriga: särskilt viktigt för barn och unga
Skol- eller arbetsanpassningar: om symtomen påverkar funktion
Information och strategier: för att hantera återfall och vardagssituationer
Behandlingen anpassas alltid efter ålder, behov och symtomens svårighetsgrad.
Är det vanligt med OCD hos barn?
Kan OCD blandas ihop med andra diagnoser?
Kan jag få hjälp utan att ha en fullständig OCD-diagnos?
Kontakta oss
Boka en NPF-utredning enkelt och tryggt
Vi hjälper dig få kontakt med legitimerade psykologer, tydlig vägledning och svar på dina frågor kring NPF-diagnoser – oavsett var du befinner dig i processen.